Newmrs

Och så är papi sämre igen. Och sen bättre. Och sen sämre. Och jag vet varken ut eller in. Jag är nog så orolig, men samtidigt inte – han får vård, läkarna har koll på honom – det är bara det att han aldrig är sjuk och nu är han riktigt klen. Gått ner i vikt, skäggig, svullen i magen och svag. Det är inte min papi i vanliga fall. Men hav förtröstan och hoppas på bajs.

Två dagar kvar även, tills den efterlängtade semestern är ett faktum. Mindre roligt är att den övertidslön jag så välförtjänt skall ha, kommer inte på denna lön. Det har blivit något fel i attesteringen av min arbetade tid, så all övertid jag lagt in har inte registrerats till lönekontot. Nåja, får väl bränna de pengarna senare då – det finns säkert luckor att stoppa cash i vid renoveringen. Men som sagt, två dagar kvar. Bara två dagar kvar.

På söndag kommer T&E från Piteå. Eller de kommer bilandes från Göteborg, men de bor ju vanligen i Piteå. De kommer utan lilla tösen, hon anländer först senare (hon campar med mormor och morfar) och jag har längtat massor efter dem.

Jag saknar en massa av mina vänner och jag känner mig, faktiskt inte fånig…det är tokigt att det hänt så mycket nu i juli att jag inte har uppdaterat mig på folks liv. Jag har inte hunnit fika som jag skall med de jag vill träffa, inte hunnit ringa, inte hunnit maila. Det har blivit lite mycket med flytt och städning och sjukhusrännande och jobb. Jag hinner ikapp, men ni får hemskt gärna slänga in en kommentar på bloggen och ge ifrån er ett livstecken. För jag behöver er som sjutton, men jag har inte riktigt förutsättningarna just nu…

Kram på er alla i alla fall. Och sov gott inatt. Jag hoppas på att drömma samma dröm som inatt, kind of mysig…