Och så det där med nervositet…
Gud. Det är inte länge kvar nu. Egentligen skulle jag suttit på O’learys med några från laget, men eftersom jag skall upp så tidigt imorgon att det nästan är idag och köra till Strömsund på lite jobb, så fick jag nog anse mig vara besegrad av ålder och ork. Alltså är jag hemmavid. Maken har lagat lite middag som vi snart skall förtära, bara lilla kusinen kommer. Han är på väg, låter han meddela i telefonen. Sedan blir det match. Och popcorn, kan jag förmoda.
Idag har jag fördjupad min bekantskap med några från laget och det tycker jag om. P & söta A (vi är bara två flickor, så vi är de söta) på fikat och MN på mailen. MN (hej om du läser) och jag tycker ganska lika om saker och ting. Fast han gillar inte Liverpool, men jag kan ju inte ogilla honom bara för det. Eller? Nej. De kan jag inte. Han är för snäll. Och så är han en organisationsittla’ precis som jag. Bra kille.
Shit. Min storEbror tror att Ryssland kommer att ta ledningen. Och att Allbäck kommer in och kvitterar i slutminutrarna. Fast Allbäck har inte spelat alls. Allbäck är väldigt lik vår vän HåkanS. Men det gör honom inte till en bättre fotbollsspelare, inte HåkanS heller. Nåja. Jag är osammanhängade och kantig i språket, men det är ju för att Det. Är. Match. Vinna eller försvinna, liksom.
Gah. En bit choklad, helnöt. Sen mera ladda. Jag återkommer.