Newmrs

Idag har jag gått och storfnissat hela dagen. Trots utbildning om dumma nya regler (reglerna är inte dumma, bara införandet) i en varm och luftfri lokal har mina läppar kluvit min ansikte prick hela dagen och jag har sjungit i mitt huvud. Och av så många olika anledningar; min kära make kom och kollade på matchen igår (som vi vann) fastän han sagt att han inte orkat. våra kära praktikanter bjöd på hejdåfika imorse, vilket innebar att jag fick den godaste kladdkaka jag någonsin ätit till frukost.

Och så kanske den största anledningen. Kommentaren. Ni kan redan nu börja infoga rosa hjärtan och kärleksmummel för jag säger bara; Markus Krunegård. Hade jag inte varit gift och fantastiskt kär redan hade jag nog bara tokflyttat här och nu, åkte på festivalturne i hans fotspår. Okej, jag känner honom inte så nej, jag är inte in love och tokig. Men jag är helt och hållet förälskad i hans texter och i hans röst, hans ord som stämmer precis in på mina när han sjunger om Uppsala, drivet i Jag är en vampyr som bara framkallar något inom mig som jag hade glömt bort att jag hade. Och textraden “jag ringer till min finska mamma för att få tröst, men finska mammor måste skälla först“. Men ni. Äh, ni får upptäcka det själv. Och passa på att upptäcka Laakso då också, eftersom han även sjunger där. Och jag tänker att jag vill vara precis det där för någon. Att med min musik (som jag inte vågat släppa ännu, men som är mer på väg nu än någonsin) få någon att känna prick såhär som jag gör.

Kärlek.