Newmrs

Det är ju lite så att man får skylla sig själv. För man skall inte blanda. Och man skall inte överdrivet konsumera. För då blir man skakis dagen efter, så är det bara. Och är man dessutom en ganska liten tjej med en för kvällen överdriven konsumtion, då blir konsekvenserna ännu skakigare. Men jag är glad ändå, för gårdagens afterwork var kanonlyckad och jag och söta L hade supertrevligt och roligt. Roligast var nästan promenaden hem, med nyinköpt kaffelatte/kaffe från News och en himla massa bra konversationsämnen. Vi var inte ens klara när vi kom hem utan var tvungen att sitta ute på ett vägräcke en stund och prata vidare. Sedan traskade jag hem genom skogen och kröp ner hos min man. Mysiga mannen.

Idag är det sol ute och jag skall strax gå ut och lapa i mig av den i sällskap av en stooor kopp te. Jag hoppas att N vaknar snart och att han vill åka på tapetsafari med mig. Ikväll skall vi få njuta av gott sällskap hos söta L som fyller 30 på måndag. Fast ikväll tror jag att jag förorenar kroppen med vatten och trocadero istället. Det är gott nog.

Nu skall jag pussväcka maken.

3 namn jag går under: Erika, Knubbis, Systeryster

3 saker som skrämmer mig: Att något ska hända de jag älskar, kackerlackor, att inte hitta min väg

3 saker jag har på mig: Ett par sköna highwaterbyor från Nike Town, en vit top, bikiniöverdel.

3 sanningar: Jag är så fantastiskt osäker på vad jag vill i livet, jag har jättelätt till skratt, jag är för dagen skakis och bakis.

3 saker jag verkligen vill ha: En god hälsa och kärlek till de jag älskar, pengar (så jävla mycket), frukost

3 bloggar jag utmanar: Well…Anna, Fred, Jonna kanske?

Syns jag? Är det någon här och läser? Jag behöver lite feed-back och lite bekräftelse. Jag vet, det är inte roligt att kommentera någon som bara uppdaterar sporadiskt och som aldrig har vett och tid att kommentera på andras bloggar. Men jag behöver veta. För om det är någon här, om ens bara ett par tappra själar så är det liksom värt det. Och då kan det mycket väl tänkas att jag motiveras att skriva mer. För nu har jag inga fler mötesblockade veckor i byn. Bara några dagar då och då, och då orkar jag mer. Hinner mer.

Det är otroligt vackert ute, här ute i skojjen hos papi och den ömma modern. Solen lyser och det är ganska varmt, om man inte hamnar mitt i vinden förstås. Då kan man känna att det fortfarande är snö i fjällen. Jag hade strul med datorn på jobbet idag, inte bara jag förstås utan alla. Jag hann inte alls det jag hade tänkt. Men ärligt talat, tror jag inte att hade orkat ändå. Så vi åkte hem och tar nya krafter inför imorgon. Jag skall snart krypa ner i sängen, läsa ett kapitel eller två i biografin om Mötley Crue. Men allvarligt, vilka svin. Jag är inne i en biografitripp, har läst Jenna Jamesons nyss och den är tusen gånger mer rumsren och pryd än rockbandets. Det är Neil Strauss som skrivit böckerna med de behöriga, och jag tror bestämt att jag skall söka reda på fler av hans verk. Hoppas han var med på Kiss biografi.

Annars har det inte varit så där hundra med tösen. Jag blev lite arg igår, fotboll tar fram mina värsta sidor när jag vet att vi och främst då jag kan bättre än vad vi presterar. När jag blir arg så kommer alla fula ord fram. Och jag blir rätt rå. Inte mot någon specifik, men tonen i allmänhet. Alltså, nu låter det som om jag är ilsken och vidrig - inte så. Men jag använder uttryck som “fan, vad det fittas för mig” och “men, kom igen vi kan inte kuka ur”. Och nu senast har söta Ninis uttryck “dubbelkuken” fastnat. Och uttrycken stannar kvar även om ilskan rinner av mig. Så jag får bita mig i läppen för att inte prata med någon av mina sjukskrivna på det sättet. Jag gjorde förresten illa handen lite igår med, men inte så där så att jag lär lida några större men av det. Det är värre med vokabuläret. Jag är ju en fin flicka. Men grov i munnen tydligen. Får jobba på det.

Och förresten igen. Varför harjag ordet “musselhasen” i huvudet? Och vad betyder det?

Sweet dreams lovelies. Håll ut tills i helgen, då läser jag er ordagrant.

Vet ni. Jag hatar inte tisdagar längre. Visst gillar jag inte det faktum att det bara är tisdag idag och inte kanske torsdag, men jag hatar inte tisdagar. Det har jag fotbollslaget att tacka för. Sådana trevliga grabbar och en jättefin flicka som jag har fått lära känna. Mer eller mindre, men vi har roligt i alla fall. Första lagfesten är planerad och det skall bli skoj att få träffa laget utanför planen och de sporadiska träffarna på jobbet. Ikväll är det återigen match och vi skall spela mot tabelltvåan. Vi ligger trea och jag trooor att det är sju lag med i vår grupp. Jag har ingen aning vad som gäller för att kvala in till slutspel, det litar jag på att vår coach J vet.

Annars är det en massa kalas i helgen. På fredag en klassisk afterwork, samordnad av yours truly - of course, och på denna skall vi fira av en som slutar, en som går på mammaledighet samt en trettioåring. Och på lördagen skall N och jag börja renovera i nya palatset, iväg och leta tapeter och förmodligen riva befintlig tapet. På kvällen går vi till söta L för lite 30-årskalas. Det skall bli helhäftigt. Men planen framför alla planer är att få sova längre än till 07.50. Vi har ju haft stödbarn i helgen och det är då vi kliver upp inför barnprogrammen. Jag behöver sömn.

Nu behöver jag göra mig i ordning för att gå ut till min väntande skjuts. Min jobbmamma kommer och hämtar mig. Och väl på jobbet skall jag bara packa ner mina papper i en väska och åka iväg till byn. Tio mil sovande i en bil (nej, det är inte jag som kör idag).

Vi ses ikväll hör ni.

Jag vet. Hade jag behandlat mitt barn som jag behandlar bloggen hade jag för längesedan anmält mig själv för vanvård. Jag är helt enkelt typiskt dålig på att uppdatera och skriva av mig, och det är nu mer än någonsin jag behöver det. Så jag får väl skärpa mig, eller?

Det har varit en helt fantastisk helg, vädermässigt sett och äntligen har jag fått lite färg på hyllan och i ansiktet. Att jag sedan inte hunnit sitta ute i den utsträckning jag hade förhoppningar om, det får jag ta lite med en nypa salt. Jag hade ju stödbarnet här och hans intresse är inte att sitta och sola. Vi har ändå varit ute mest hela tiden. Och allt jag tänker kommentera om schlagern är följande; so what - jag säger som Perelli själv - det var inte Sveriges tur i år. Det kommer fler chanser. And that’s all I have to say about that.

Annars börjar det packas och planeras för fullt. Jag måste kolla igenom lite papper ikväll för att reda ut vad exakt det är banken behöver från bostadsrättsföreningen för att vi skall kunna kolla igenom lånet. Vi måste också be svärfar räkna ut exakt vad det är vi skall betala så att vi kan göra upp det snarast möjligt. Vi kommer snart att börja tapetsera sovrummet, kruxet är att jag inte vet i vilken färg. Det lutar mest åt att jag gör det vitt och nyanserar med accessoarer. Det passar nämligen inte med en fondvägg i det däringa rummet. Och sedan väntar tapetsering av vardagsrummet, dessa tapeter har jag valt ut - nu gäller det bara att priset är rimligt för det är ganska goa tapeter ni. Och sedan kontoret och där har jag no fucking clue. Heller.

I alla fall, jag är nu hemma hos svärmor. Skall ta mig en kosnice (bikupa, Anna & AH och resten av er som läser som var på vårt bröllop - ni vet) och en kopp te och sätta mig ute tror jag. Grattis till alla mammor idag, kanske främst min egen ömma moder. You rule.

Tänk att den morgon när man ens försöker, när man ens bryr sig, om att fixa till sig lite - då man tänker att jo, men nog skall jag ge mig på det där skatboet till hår - det är samma morgon då man upptäcker att ens plattång är absolut värdelös. Och eftersom jag förut upptäckt att den visserligen går sävligare än vanligt, men att den ändå duger (eftersom jag faktiskt inte har haft så mycket att jämföra med) så har jag ju tänkt att den allt förtjänar alla dessa andra chanser. Men i helgen fick jag låna den ömma moderns plattång och den gick på noll och ingen sekund och jämnade till håret fantastiskt bra, och jag har nu insett att min förbannade plattång bör få gå i pension. Nackskott. Hade jag gjort denna upptäckt på kanske en måndag, eller kanske en lördag förmiddag, då hade jag kanske varit mildare i min bedömning -  men när jag kliver upp en tisdag (veckans värsta dag), har sovit sådär lagom dåligt, inser att jag skall köra tio mil för fyra möten och sen tio mil hem och då ändå är på humöret att försöka och jag står där och plattar och plattar och plattar och håret blir inte plattare at all….då jävlar. Hade den haft tillstymmelse till manliga drag hade jag skedkastrerat den.

Så. Nu har vi sagt det om min plattång.

Igår var en mycket trevlig eftermiddag, endast Linnet fattades i vår lilla sextett. Hon skall sjunga duett idag så hon blev tvungen att repa. Det får man. Det är så härligt med mina tjejer, för vi har alltid mycket att prata om, och det händer alltid något i någons liv som är så där luddigt och härligt och världsomvälvande - eller tvärtom sorgligt och tungt och jobbigt. Och oavsett så mår man alltid mycket bättre efter en sån här kväll. Finaste flickor.

Ikväll blir det inget latteintagande mysfika - ikväll blir det blod och död då vårt lilla fotbollslag skall ta sig an någon annan form av fotbollslag. Jag var inte med på matchen sist och fick därmed inte vara med och vinna - så jag hoppas på en rejäl fight idag, som vi naturligtvis gr segrande ur. Om möjligt vill jag göra mål. Jag har hittills varit minst på plan. Som alltid. Och jag är lite av en sucker för slut när den lilla vinner och får revansch, speciellt när den lilla är jag. Så jag kan ju alltid försöka.

Nu, sistaminuten-piffande innan det är dags att bli upphämtad av L och lilla V.
Kram på er och ha en skön tisdag.

Idag har jag fått träffa mina mysflickor från gymnasiet och kramas. Vi har redan bokat fika hos J nästa vecka och då ska vi kolla på speciella bilder. Fniss. Saknar dem redan.

Och nej, jag har inte fått min L-dos ännu - bortsett från telefonledes. Vad är detta?

Nu, fylla i ansökan.

Bara så där har ännu en vecka gått och jag funderar skarpt på att göra någon form av nedräkningskalender - dels för flytten; dels för antal dagar till min semester. Jag behöver en lång en. Nu helst. Imorgon får jag i alla fall en dos energi eller två. Först får jag träffa söta L på jobbet, jag har ju jobbat borta en vecka och hon skickade sms idag och skrev att hon saknade mig, att hennes Erikados var på rött. Gulligt va? Och som icing on the cake of love - fika med gymnasiebrudar på Pause. Latte och kärlek. Det är mina älsklingar. Vännerna alltså.

Nu; mysa framför tv:n med the true love. The one and only N. Älsk.

Det är sent. Jag är jättetrött. Jag har haft 14 möten, på 3,5 dagar - tack och lov ställdes möte nummer 15 in. Ändå är jag uppe. För jag har hittat en kul funktion på papis och den ömma moderns dator som tillåter mig att spela in lite av min musik. Ingen superinspelning, naturligtvis, men fullt tillräckligt för att jag skall kunna bränna de låtar jag har tänkt att spela in (de första åtminstone), skicka ner till storEbror och Skägget så de lär sig låtarna och kan producera dem. För om de kan grunderna och jag kommer ner och kommer med vissa detaljer jag redan har, så kan vi nog fasligt bra att komplettera varandra. För vet ni, jag låter faktiskt inte förjävligt på inspelningen. Bra va?

Jag är i skojjen förresten, det är därför jag vet så lite om vad som hänt på era bloggar. Bredband här är inte riktigt samma sak som bredband hemma. Så det är inte särskilt roligt att surfa. Jag har inte heller orkat eller haft tid. Imorgon har vi middag för förra jobbet, a.k.a den ömma moderns förra jobb med nu när hon slutat och har ett nytt. Så nästan hela gänget kommer till skojjen och äter den mat vi har lagat. Vi har lite kvar att laga tills imorgon. Temat för festen är färger och regnbågen, den ömma modern kände att hon fått nog av det gråa och trista i livet. Komplicerat värre, eftersom jag har en fantastiskt snygg klänning jag köpte i N.Y. Den är svart med gulddetaljer och den passar sig inte alls på en färgfest. Fick väl lov att köpa mig en gul skjortklänning då. Som är fin den med, men desto mindre från N.Y. och helt fantastisk.

Annars då gott folk. Har ni saknat mig? Min störstebror tyckte att jag bloggade för lite, men hans inlägg försvann förstås, så han talade om det i telefonen istället. Och jag kan bara hålla med. Men jag har en sån här sova-över-vecka-kvar nu, inte nästa, utan veckan därpå. Sedan är jag mer närvarande. Okej?

Nu ringer min käre make. Jag måste telefonpussas.

Baksidan till det här med flyttstäd och flyttrensning är ju att jag blir så jävla flyttsugen.