Newmrs

Viken resa! Nu är jag åter i palatset, mellanlandar, och besväras av en enorm jetlag. Men det är ett kärt besvär. Vilken fantastisk stad New York är! Och jag har inte ens hunnit hälften av det jag velat; jag har inte gått på macy’s, sachs, musikaler etc. Ändå kändes det bra att åka hem, det känns som om intrycken behöver landa för det är verkligen en överväldigande upplevelse att vara där. Milano är för mig min stora kärlek, det var tungsamt att åka därifrån och jag dölängtar tillbaka varje sekund. New York är kompisen, bästa kompisen som bor långt borta och som man längtar efter, men har som roligast med när man väl träffas. Jag ser fram emot nästa resa dit, men har ingen ångest över att vara hemma. Det kanske beror på jetlag:en, vi får väl se hur jag resonerar när det lagt sig.

Jo, vi hade det bra. Vi bodde på ett hotell mitt på (förlåt Anna) Broadway – i samma byggnad där Late Show spelas in – en stenkast från alla musikalscener och naturligtvis Hershey’s. Jag har shoppat musik och filmer, jag har shoppat lite kläder på century 21 och jag har shoppat bodylotions på Victoria’s och smink på Sephora. Det blev emellertid mest shoppat åt N - som vanligt. Det är alltid jag sm har högst ambitioner på shoppingfronten, men det är jag som kommer hem med minst. Det tror jag mest beror på att vi har varit flera stycken att anpassa sig efter och jag böjer mig lätt för andra i frågan. De övriga fyra i sällskapet tyckte om samma typer av affärer, så vi drogs mest åt Niketown och annat. I och för sig ligger Niketown vägg i vägg med Tiffany’s…Nästa vända dit kommer jag lägga mer energi på min typ av shopping, men å andra sidan behöver vi ju inte lägga så mycket tid på att bekanta oss med omgivningen samt turista som vanligt folk.

Förlåt om jag är osammanhängande och allmänt rambling, men jag är dels ivrig att få berätta lite; dels har jag tappat sex timmar och naturligtvis värdefull skönhetssömn. Vi har varit på Ground Zero, uppe i (här tänkte jag säga eiffeltornet) Empire State Building, susat runt med turistbuss i Chinatown och Little Italy och sett Frihetsgudinnan på håll, Trump tower up close och så vidare. Vi har ätit gott (och vilka jävla portioner – ursäkta), druckit drinkar på Hooters (vilka stolpskott – skall inte de tjejerna vara snygga?!) och vrålat hejaramsor för New York Rangers räkning i Madison Square Garden. Förtjusats över att passera saker och ting som man annars sett på film och både förfasats och myst åt det faktum att allt bara är så jäkla…mycket. Störst, högst, glittrigast, dyrast. Men utan att vara högfärdiga – amerikanarna överlag är ett vänligt folkslag – jag möter snäsigare människor i Stockholm. De flesta är service minded till tusen och det beror naturligtvis på att nästan alla inom servicebranschen öever på provision. Men det spelar ingen roll. Det ger mig en fin upplevelse i alla fall.

Så. Nu tror jag att jag fått ur mig det mesta som bubblat. Jag berättar mer eftersom, men jag skall åka bort i eftermiddag och jobba. Från en stad på 9 miljoner till en by på 160 invånare – max. snacka om kontraster.

Anna, du får slå mig i magen – jag såg inte Wicked, trots att det inte var särskilt långt till scenen. Men jag har med mig en försoningsgåva, så du får slå lite lösare.

Nu – vila. Puss.