Och så det där med comeback…
Idag har jag spelat fotboll! Jeeej!
Eller kanske inte. Men i skrivande stund tackade jag åter ja till att stödja hörselskadades riksförbund med 225 kronor som jag gjort i några år. Varför hörselskadades riksförbund när jag inte ens känner någon (förutom pappas farbror 85+) som har hörselbesvär? Jo, de frågade först. Utöver den generositeten stödjer jag cancerforskningen genom att varje månad betala in ca 80 spänn på en försäkring jag har, som ger utdelning om jag drabbas av gynekologisk cancer eller bröstcancer. Och eftersom jag inte tänkt att drabbas av endera så gå pengarna till dels forskning; dels utdelning till de som har drabbats. Bra va? Det sista är väl inte helt altruistiskt, men likväl en god gärning.
Idag har varit en bra dag. Eller det har varit en bra helg, men jag känner mig på något märkligt sätt tillfreds med dagen. Organiserad, faktiskt, är ordet. Om man bortser från att mitt block, mitt för tillfället “att göra”- block trilskas lite. Jag har rensat här och var, fått till tre kartonger med grejs, två stora sopsäckar med kläder samt två papperskassar som skall fraktas till det skyddade boendet. En rejäl sopsäck till soporna - kanske till och med två - jag är inte klar med kontoret ännu. Jag har påbörjat nedpackning av saker som just nu står framme och samlar damm, så slipper jag det sen. Har precis beställt lite småförvaringssaker från ikea - kassettlådor i svart och vitt och i olika storlekar till nästan alla cd-skivor, dvd:s, playstationspel och de fåtal vhs jag sparat efter rensningen. Jag säger nästan - för när vi flyttat ner och börjat få till saker och ting så tänker jag komplettera lådmanin med någon passande färg. (Jag har väl nämnt att vi skall flytta. Igen.) Och mer tillfreds är jag över att jag dessutom hunnit spendera tid med stödbarn och svärmor. Nu väntar jag på att N skall komma tillbaka från sin löptur. Och i väntan skriver jag listor. Det är bra skit det.
Och jo! Jag blev så rackarns glad när två av mina finaste töser ringde idag; L från Avesta och AH! Och jag blev så varm av båda dessa flickor. Mys och puss på er och typiskt dåligt att vi nästan aldrig hinner ses. Men snart.
Om cirka fem minuter skall jag gåt ut och starta pärlan och åka ner och hämta GisWik. Dags för en dags arbete. Fast det blir knappt en hel dag, för jag skall sluta lite tidigare och hämta stödbarn. Och så skall jag ut på lunchen med några kollegor. Och nästan direkt från morgonen skall jag sitta i ett litet minimöte, så hela den här dagen känns som om den kommer att gå undan även om jag faktiskt har en del tunga saker framför mig.
Om två veckor, dvs vecka nitton då startar konstgräsligan (nästan som korpen) så då gör jag fotbollscomeback - om ni är intresserade. Idag skall jag gå och kvittera ut min tröja, nummer tio blev det då någon eller något redan stulit nummer tretton. As. Fast det kan kvitta. Nummer tretton var ett annat århundrade nu, så jag fogar mig så gärna in i nummer tio. Luis Garcia i Liverpool har nummer tio i år. Clarence Seedorf i Milan. Erika i FKBK. Bara det.
Nu är det dags kära vänner, ha en fantastisk fredag.
Kram!
Har precis läst ett inlägg av Mitra och det var så vackert att jag fick tårar i ögonen. Och ju mer jag tänker på inlägget desto mer gråter jag och inser att hon precis har beskrivit nästan allt jag vill ha ut av livet. Fantastiskt. Det är inte ledsna tårar jag har, utan glada, rörda tårar för att hon bekräftar allt det vackra som finns i världen.
Idag kommer Linnet och vi skall spela, kanske bäst att jag rensar halsen från tårklumpen med te och passar på att laga lite risotto tills hon kommer.
Typ tretton tjädrar.
Tjugofyra orrar.
Tre spovar.
Två harar.
En räv.
Har jag sett här.
Fantastiskt.
Och så längtar jag till 20 000 gula taxibilar eller en park i Milano.
Så här på söndagen, kyrkdagen och allt, känner jag en beundran hos en del människor. Jag vet inte om det har någon särskild form av andlighet i det, utan mer en tro på människan. Eftersom jag anar att större delen av er lever liv som har faktisk relation till er ålder och inte som jag, en förtida pensionär, så drar jag bara ett par exempel.
Min mamma, a.k.a. den ömma modern, hon är fan tuff. Fast i denna text får hon heta mamma, just för att den handlar om hur tuff hon är. Mamma har jobbat 20 år för samma arbetsgivare inom offentlig sektor, och det har väl varit upp och ner med tiden. På senaste tiden har det varit störtloppsbacke ner och alla vänner och hela familjen, kanske främst jag, har varit seriöst oroliga för hennes hälsa. Mamma har veckopendlat, hon bor tio mil bort från jobbet och det går close to inga bussar alls och det har inte funnits någon att åka med. Så mamma tog och skaffade sig en övernattningslägenhet och den till trots har det varit skitjobbigt för henne; dels att bo ifrån papi; dels att inte känna sig hemma någonstans. Och så i år hände något på jobbet som fick bägaren att rinna över. En form av stor jävla droppe surkärringar och skitsnack landande i mammas (och hennes närmsta kollegors) bägare och min mamma, som redan mådde dåligt, blev naturligtvis sämre. I vanliga fall brukar folk i allmänhet i dessa situationer sjukskriva sig (tro mig, jag vet). Det gjorde inte mamma. Hon sa upp sig! Hon vägrade ta mer skit och hon sade upp sig. Det är skitcoolt. Det är ju nu ett tag sedan och anledningen till att det väcks en beundran just denna kyrksöndag är att jag nu har börjat jobba i den kommun där hon bor. Så jag har samma sträcka till jobbet, dock går det fler bussar. Jag behöver inte vara i den kommunen hela veckor, det är olika från vecka till vecka. Och jag har, till skillnad från henne, någon att bo med när jag åker dit - jag bor hos henne eller hos kusiner. Men jag tycker att det är skitjobbigt. Jobbet i sig är helroligt och jag trivs i kommunen i fråga, men jag gillar. inte. att. åka. ifrån. N. Och ibland undrar jag hur länge jag skall orka. Visst, situationen är som den är just nu eftersom de möten som är bokade har någon annan bokat och det är en massa uppföljningar för att få kontroll på saker och ting. Jag kommer i fortsättningen själv ha kontroll över min kalender och mina möten. Jag tänker inte på något sätt säga upp mig, jag trivs superbra på mitt jobb och jag har väldigt bra och förstående arbetsgivare och närmsta chefer och kollegor. Men jag beundrar mamma.
Jag beundrar mig själv lite också. Fast det är för betydligt mindre orsak. Jag håller på att rensa lite bland kläder och saker och kartonger i källaren. Och verkligen rensar. Har jag inte använt jackan på över ett år åker den. Ja, jag tänker ju inte slänga balklänningen eller bröllopsklänningen, men ni förstår. Och! Det jag beundrar med mig själv är att jag inte kastar det. Jag skänker det till ett hem som tar emot kvinnor och barn där det finns en hotbild. Kvinnor som blivit misshandlade, dödshotade etc. För de måste ofta fly utan en pinal. Och mina grejor är inte skräp. Det är bara sådant som förpassats till fördel för nyare saker. Visst är det snällt? Och så enkelt. Så nu när vi skall till och flyttrensa och städa så är det bara att skicka dit grejorna istället för att kasta dem. Vi har redan lastat iväg lite möbler, både från vår och från mammas övernattningslägenhet. Jag är bra som gör så. Och äran är naturligvis inte min, det är once again mammas idé. Så egentligen beundrar jag väl henne mer. Men mig lite.
Nu skall jag sitta och ha ångest en stund och fundera om jag skall åka till skojjen ikväll och faktiskt orka jobba över imorgon eller om jag skall ta ubertidiga bussen imorgon och ändå vara tvungen att jobba över.
Kärlek till er!
1. Var hittade du den här listan?
Hos Gabbiz
2. Var är dina föräldrar födda?
Min mamma är född i norra Jämtland på gränsen till Norge, pappa sisådär tio mil nedanför.
3. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Acrobat reader.
4. Vilken är din favoritrestaurang?
Jag älskar restauranger…min absoluta favorit ligger i Milano, men Koh pangan i Stockholm är ju alla tiders.
5. När badade du i en pool senast?
Det minns jag inte ens. Allvarligt.
6. Har du varit med i någon skolpjäs?
Både som skådespelare, manusförfattare och som musiker.
7. Hur många barn vill du ha?
Idag? Inga alls. Fråga mig senare.
8. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Ingen specifik musikstil, jag hittar nog guldkorn i allt om jag måste leta. Överlag gillar jag inte ravemusik.
9. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Nope.
10. Vad har du för TV-kanaler?
Vanliga utbudet från Comhem. Jag har aldrig tid för tv:n.
11. Har du åkt moped någon gång?
Ett fåtal gånger.
12. Har du busringt någon gång?
O ja.
13. Har du fått felparkeringsböter?
Nej.
14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Nej och möjligen fallskärm? Men då skall det vara miljonbelopp inblandade.
15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
New York. Om det är någon som missat det.
16. Har du en egen trädgård?
Nej. Eller jo, en liten plätt jag odlade på utanför lägenheten.
17. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
Jag gillar the Simpsons och Family guy. När det gäller tidningsformatet är Nemi riktigt bra.
18. Kan du alla orden i nationalsången?
Ja. I två verser.
19. Badkar eller duschkabin?
Just nu, duschdraperi. Sen kommer vi ha badkar ett tag innan vi byter ut det till en dusch med glasmosaik.
20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Men hur är dessa frågor formulerade egentligen? Juno, i alla fall.
21. Favoritpizza?
Måste vara något hemmagjort med färska grönsaker och parmaskinka.
22. Chips eller popcorn?
Vill inte välja.
23. Vilken färg på läppstift använder du?
Har inget läppstift, men jag har en läppglans som lutar lite åt ljust plommon.
24. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Va?
25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej.
26. Apelsin- eller äppeljuice?
Äpplor tack
27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Idag åt jag med maken och svärmor, jag åt fish&chips.
28. Favoritchoklad?
Återigen, måste jag välja? Ja väljer bort apelsinchoklad istället, förjävla äckligt.
29. När röstade du senast?
Oj, bortsett från senaste “riktiga” valet? Ingen aning.
30. När åt du en hemodlad tomat sist?
I september 2007.
31. Har du vunnit en prispokal någon gång?
Japp. Senast 2004. Inte formad som en pokal utan som en ful fotbollsflicka i brons.
32. Är du bra på matlagning?
Hur bra som helst.
33. Klarar du att tanka själv?
Japp. Men jag gör det gärna inte. They have people for that.
34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Nej, men jag är sugen på en del av sakerna faktiskt.
35. Pepsi eller Coca Cola?
Coca Cola.
36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Nej. Eller räknas förkläde, stövlar och huckle? I så fall ja.
37. Vad var det senaste du handlade?
Två par ballerinaskor. Idag. På barnavdelningen. Mina fötter är alldeles för små.
38. Har du kräkts offentligt?
Jo tyvärr. Men inte i Sverige.
39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
Jag svarar som Gabbiz: mångmiljardär. Jag har redan hittat den sanna kärleken.
40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Det måste man. Men jag tror också att kärlek är hårt arbete.
41. Har du ringt något betalnummer?
Jag är ganska säker at jag får betala för alla nummer jag ringer. Annars, jo.
42. Kan man vara vän med sitt ex?
Faktiskt, jag har inte haft så långa förhållanden eller förhållande i så pass vuxen ålder innan N att jag känner att de räknas som klassäkta ex. Jag är vän med en del ungdomskärlekar, men jag tror relationen i sig hann preskriberas innan vi blev vänner igen. Så jag vet inte.
43. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
Jag hade ett möte på en hälsocentral förra veckan i jobbet, rent privat var det nog min vän Johanna som varit med om en olycka.
44. Hade du mycket hår som liten bebis?
Som liten minns jag inte, men desto mer när jag blev ett par år. Först ganska ljusbrunt, utvecklades till mööörkt.
45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Har inget.
46. Vad har du i din väska?
Kalendern, läppglans (i massor), plånbok, jobbkort, pennor, oftast ett block, nycklar, glasögon och för dagben solbrillor.
47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Pussar på min man.
48. Vad är du tacksam för idag?
Det fantastiska vårvädret. Och familjen.
Jag skulle kunna bygga ett helt nytt land med allt det grus som kommer in om våren. Det kanske inte är särskilt stora människor som kan bo där, men likväl ett land.
Rackarns vad skönt. Jag har nästan precis kommit hem (har förstås laddad tvätten och bytt om) efter en dödens cykeltur i motvind, men också efter en mysfika med Anna, buspojken och söta L. Åh, så trevligt och jag önskar vi hade mer tid. Men nu hör ni, nu börjar helgen för mig. Den börjar med en stunds syrgas - som sagt, dödens cykeltur. Men sedan är det jag som fredagsstädar och gör mys inför en lång ledighet. Eller ja, två dagar som de flesta andra. Men ändå. Vi har inte så mycket planerat för helgen; fika med lillebror (kramade nyss en febrig lillasyster); fixandeochtrixande med låtar; på söndag eftermiddag-kväll skall jag och Linnet repa och hela hela helgen skall jag pussa på N.
Igår var stödbarn här och vi hade supermysigt. Han var sitt vanliga bubblande jag och det var en supertrevlig kväll. Nu ser jag riktigt fram emot nästa helg då han kommer och stannar hela helgen. Det är bra med stödbarn, det blir begränsat ansvar till en helg. Jag är inte så sugen på egna barn, kommer de så kommer de och då lär jag väl bli glad - men jag har inte någon känsla alls av att jag vill ha (förlåt svärmor). Men om jag någon gång får ett barn så hoppas jag att han/hon är lika cool som Annas buspojke. Han är hilarious. Och så tycker han om mig, det är ju alltid ett plus
Inte så bra = klieksem igen. Blärr.