Newmrs

Jag vill bara börja med att berätta att vi mår bra. Jag och N mår bra och vi är oskadda. Så att ni vet det. Jag har ett blåmärke på armen och är lite stel i ryggen, vilket kanske är helt naturligt. Och nu när det är fastställt att vi mår bra så kan jag ju berätta med att mitt fortsatta liv som 28-åring just keep on throwing me fricking thorns. Utan att avslöja detaljer så har jag ju delat med mig av upplevelsen av att jag har haft några av de värsta veckorna ever sen min 28-årsdag. Så det var faktiskt skönt att åka bort på bröllop i helgen, en resa upp till Piteå bara jag och N och bara det faktum att vi skulle spendera sex sju timmar i bilen bara pratandes, sittandes, lyssnandes på musik kändes som en befrielse. Tills vi nådde någon mil nedanför Älvsbyn och fick spinn på den isiga vägen, snurrade runt några varv (på hjulen dock) och kraschade in i snövallen. Men som sagt vi är oskadda. Hade vi fått möte just där och då hade jag nog inte rapporterat fasligt mycket mer härifrån, men nu fick vi inte det och jag kan med glädje upprepa det faktum att vi är oskadda. Men det kändes ju som så typiskt att även det skulle hända, att vi även måste lägga några tusen på bilen bara som en bonus på de senaste veckornas misär. Morr. Bilen är emellertid körduglig, det är kofångaren och fronten som måste helbytas. Men ni vet ju att yta är allt. Och för att inte tala om mitt blåmärke.

Fast bröllopet var oerhört vackert. T & E fick varandra och det blev ett fantastiskt firande. Bruden var så vacker!! Ja, brudgummen också, men det är inte alltid det viktiga i kråksången. Det gick hyfsat bra att sjunga, alla gästerna var tårögda och nöjda i alla fall och jag fick mig en dans med brudgummen, med brudens far och N. Och det var en helt fantastisk resa om man bortser från kostnaden för bilen.

Och eftersom veckorna som passerat varit precis som de har varit så är jag ju tämligen ouppdaterad på era liv; dels för att jag inte hunnit/orkat; dels för att datorn fortfarande är uppfuckad. Jag skall ta tag i det där i veckan, jag behöver bara få hjälp av min kusin. Kanske detta är just vår vecka.

Men ni skall veta att jag tänker på er och undrar hur ni mår och hur ni har det. Jag kommer snart igen. Och jag är oskadd.