Newmrs

Igen. Ytterligare en morgon då man skall kliva upp när man sover som skönast. Fast idag känns det som om det kommer att bli en hejdundrande dag. Två möten, en massa skrivande faktiskt och i eftermiddag kommer min farbror som skall skova över och sedan få skjuts till tåget imorgon. Han skall på hockeymatch i Gävle med sin jaktkompis och även om jag inte gillar särskilt att den kompisen indoktrinerar min farbror med Brynäs-hejaramsor (jag gillar ju då Modo) så är det bra att han kommer iväg. Min farbror gillar annars ensamhet.

Idag är det även torsdag, det vill säga den näst sista dagen på arbetsveckan. Woho! Som jag längtar till helgen. Inte bara för kalaset, inte bara för att jag skall få rå om N, inte bara för allt detta slappande som skall äga rum (egentligen sökte jag ett annat ord, men I got nothing…en av de sju dödssynderna som handlar om slappande….? Någon?) – utan även för att då skall jag blogga ner alla de där tankarna som faktiskt svävar omkring där inne. Och tro mig det är både ytligheter och djupaste djupt just nu, men jag hinner inte gå in på några detaljer. Svärfar nalkas och jag är väl bara sådär 99 % klar.

Förresten, innan jag går. Jag hade min andra sånglektion i tisdags och rackarns så bra det gick. Det var något som lossnade och jag kunde ta mig upp på höga toner med curbing-rösten (dvs med stöd fast med återhållsamhet och utan att ropa)! Och det är weeej! Jag fick klara toner, bort med luften och häsandet. Så i helgen skall jag naturligtvis även öva. “…you who I cradled in my arms, you…”