Newmrs

Färdigsminkad, tonen går i brunt och rosa. Håret är kammat, det håret som jag färgade igår och som nu är lika brunt med med lätt ton av ljust rött. Låter helkonstigt. Måste köpa mer rödfärg. Evelinaröd eller mörtk brunt. I alla fall. Jag har klätt mig för dagen; ledigt men stiligt. Jeans, vitt linne, vit top och en svart kofta över - en som faktiskt sitter halvilla om man knäpper den, men uppknäppt fungerar den. Jag har vaknat bredvid min man, myst och snoozat en halvtimme, bestämt mig för den senare bussen. Har inte alltför hög belastning idag - visst, lite att ta igen som alltid när man varit sjuk, men inget som stressar mig. Har druckit te, gjort i ordning lunchlådan och frukostmackan för fikat 08.30. Allt är klart. Skall springa ner till bussen. N säger att jag ser pigg ut, men att ändå… Jag är förkyld. Ögonen rinner, jag är tjock i hals och huvud. Jag var yr när jag klev upp, det har lyckligtvis dämpat sig efter intaget te. Jag är inte fräsch.
Alternativ 1) springa till bussen, hosta lite slem, åka till jobbet och snora, göra mitt jobb - om än inte exemplariskt så åtminstone godkänt - knapra alvedon/ipren och däcka när jag kommer hem. Upprepa samma metod i morgon.
Alternativ 2) stanna hemma, hosta lite slem, kurera mig medelst mat och sömn, ha lite ångest över missad arbetsdag (inte för ekonomin, utan för att det innebär lite merarbete för kollegorna), däcka i slutet av dagen (förhoppningsvis i min älsklings armar). Pigg och glad och arbetsför imorgon.
Det ser inte ut som ett alltför svårt val, eller hur? Men det var det. Jag bestämde mig när jag ändå missat bussen, eftersom allt gick långsamt imorse. Långsamt på grund av förkylning. Men nu är jag som sagt hemma…igen…fan.

Blogga lite extra idag. Har ni tid över är det helt okej att komma över med lite choklad.
Måste äta min frukostmacka nu. Ost och marmelad.

Jag börjar bli rödhårig. Om cirka tio minuter är jag nog det. Wish me luck.

Jag börjar bli rödhårig. Om cirka tio minuter är jag nog det. Wish me luck.

Min skrivare startar inte. Det är förmodligen något glapp någonstans. Jag lcykades greja med något form av sladdsystem så att den startade, men den dog tydligen igen. Och nu när jag skulle gräva knastrade det lite. Trolitgvis inte i sladdsystemet, men det var ändå lite läskigt och som den hypokondriker jag är så känner jag naturligtvis att jag fått minst 1000 w genom fingrarna. Ändå får jag inte igång den. Stendöv. Rackarns. Jag skulle skriva ut bilder till mitt album. Nåja, den får vila lite. Jag har till tre blad i alla fall, kan ju alltid förbereda utskrifterna på de andra.

Annars mår jag bättre, skall lägga mig och vila framför diverse tonårssåpor sedan. Hur kan det då vara dåligt liksom? Nej, allvarligt talat vet jag inte vad som orsakar yrseln, men jag har mina aningar. Och det löser sig, behöver bara lite mer tid.

Undrar om det är läge att hussurfa lite? Alltid hittar jag inspiration på planlösning till mitt hus i alla fall.
Ni bloggar för lite när jag är krank….vet ni det?

Efter vad som känts som ett 18 timmar långt blodsockerfall så har jag äntligen färg i ansiktet, jag är inte lika yr även om huvudet fortfarande är lite tjockt och jag känner mig piggare. Jag är dock hemma idag på direkta order från kollega S. och jag brukar göra som hon säger. Mota i grind, sägs det och jag känner hur berget med att göra växer. Fast inte så farligt. Jag har förlikat mig med att det är så här det fungerar för FK:s handläggare. Vi har enormt mycket att göra, oändligt höga mål att nå, oerhört många människor att bemöta (och det är inte alla som är särskilt glada åt det) och fortfarande är det bara 24 timmar om dygnet. Och jag jobbar bara åtta av dem. Eller jag jobbar fler, men jag borde inte. Så jag tänker med gott samvete vila idag. Rita på mitt hus, fixa lite i mitt album. Sätta in papper i pärmarna. Äta, dricka vatten & te och vila.

Annars är det som ett litet kompisvakum just nu. Folk är inte tillgängliga. Och jag försöker döva mitt dåliga samvete och otillgänglighet genom att ringa, men det svaras inte. Nåja, tänker jag - de har bättre saker för sig. Men när blev det såhär? Bara jobb, anpassa dina vänner efter ditt jobb. Ni är viktigare för mig än mitt jobb, alla gånger. Men pengar behövs ju.

Igår var jag och kollade om mina nya glasögon hade kommit. Bara ett par av två, så då väntarde jag. Vill att paketet skall vara komplett, förstås. Måste dessutom boka tid för att fixa linser, hade varit skönt att ha dem innan GBG. Men, jag har inte tid. Kanske beställer jag ett par via nätet sådär i väntan på. Det känns lite jobbigt att jag har ett tandläkarbesök innan GBG. Pengar is a big deal…

Nu: mer te. Återkommer.

Det där med att vara helt och hållet lycklig, det är ju bara humbug. För det är alltid någon jävel som skall ställa till det på minst ett område i livet. Och ni kan ju gissa var…eller ja, ni som känner mig. Eller, alla kan ju gissa, men de som känner mig har ju större chans att gissa rätt. Hur som helst så är det fan.

Idag har varit en hyfsad dag, jobbmässigt. Jag har inte idag heller hunnit det jag förutsatt mig att hinna, men det berodde snarare på datakrasch än på Erikakrasch. Så det jag igen imorgon, det är faktiskt inte så mycket som ligger.

Puh. Jag måste ta alvedon/ipren/morfin/lugnandemedel/antihistamin och diverse nu.

Det är knep att upptäcka att istället för 20 minuter så har jag fem minuter på mig. Skulle kanske inte ha målat naglarna. Jag skulle kunna ha 20 minuter på mig, dvs. ta en senare buss. Men det är ju lite stressande, eftersom jag tycker bäst om att jobba på morgnarna. Idag har jag två möten, ett på en företagshälsovård och ett på en hälsocentral en och en halv mil bort. Yepp, i Buffalo. Har en hyrbil för ändamålet. Hoppas jag…Även att jag kanske måste jobba över lite, för jag hann inte riktigt det jag hade föresatt mig i fredag.

Haha, nu messade L - hon ska hämta mig och då har jag helt plötsligt en halvtimme tillgodo. Och kommer att komma fram i samma tid, om än inte tidigare, än bussen. Lovely L!

Viktigt för dagen är att min hals kliar satan och att jag spontannyser. Inte bra. Jag har verkligen inte tid för det i oktober eller början på november. Kanske just därför jag blir förkyld…Hmm… (insert tänkande gubbe)

Förresten, en fundering - varför är det så att folk tror att man är gravid om man säger att man har en hemlis? Får inte flickor på 27 år ha andra hemlisar? Sorgligt värre i så fall. För jag har massor av hemlisar och inte en enda är bäbisrelaterad. (vänta, måste hämte mer te) Inte en enda en av dem är något som kan liknas vid skelett i garderob heller - bara små hemlisar. Har inte ni sådana?

Nej, nu skall jag surfa på lite nyheter innan det blir dags att tråckla på sig horskorna. Ha en skön måndag.  

Som om någon slagit till mig. Så blev det. Tröttheten alltså. Jag har varit relativt alert hela helgen, med stödbarn och allt, och nyss var den ömma modern och kära pappa här med hund och åt middag. Älgstek med hasselbackspotatis, ursvenskt och gott. N tyckte också det var super och det var det. Och nu är jag bara dötrött.

Så nu skall jag duscha, göra mig i ordning för att krypa ner i sängen och titta på spindelmannen 3 även, och sedan slumra in. Imorgon väntar jobb, hyrbil till möten (lyxigt värre) och mer energi att berätta om sånglektion och fråga hur ni mår.

- Älskling, ropar N från vardagsrummet. Kom.
Jag går dit, rätt motvilligt eftersom han inte ville komma och titta på huset jag hittat på nätet. Han sitter i sina sköna hemmakläder i soffan i en oanständigt avslappnad position, tittar på tv och äter popcorn.
- Vad är det, frågar jag?
- Titta på det här, säger han och lyfter ett par popcorn till munnen. När jag gör så här får jag ont i axeln…Kan inte du mata mig?

Psssccchhh…huvudvärk kan komma plötsligt. Jag får skylla mig själv. Jag gick dit.

Annars har dagarna två varit fyllda med möten sju eller åtta. Jag har tappat räkningen. Det är inte viktigt i min värld längre. Jag längtar till sängen, till mina böcker och till Grey’s på TV. Snart har gränsen gått. Snart får jag borsta tänderna, lägga fram kläder tills imorgon (vad har man när man jobbar över?) och krypa ner i sängen och läsa tills klockan slår nio. Jag längtar lite. Skall bara blogga klart.

Min AH är jättejätteförkyld. Om jag hade haft möjlighet hade jag åkt över idag med kycklingsoppa. Jag gör hemskt god soppa. Och det hade kanske lindrat lite. Men jag kunde inte. Synd.

Mitt drömföremål har bytt skepnad. Nu är det inte alls lika tryggt och bekvämt, och nu är det mest ångest när jag vaknar. Huvva. Hoppas det var en one-timer.

I helgen har vi ett stycke stödbarn. N jobbar och jag vet väl inte riktigt vad jag skall hitta på med honom. Något måste göras, annars blir dagarna så väldans långa för både honom och mig. Möjligen bowling någon dag. Eller? Det är lite jobbigt att han är bättre än jag… Fast inte. Men det är inte kul att bara vara två. Oavsett. Någon dag kanske vi bakar. Och bjuder mitt jobb. Efter att stödbarn fått sin del alltså. Och jag ätit lite.

I’m bringing pastry back. Yeah.

Jodå, nog kom den allt. Träningsvärken. Fram på axeln av alla ställen. Fast den kom inte förrän efter igår då vi blev tvungna att spontanbyta däck. Inte på grund av vädret dock, utan på grund av ett stor fet metallbit kilat sig in i däcket och förstört vårt helt nya sommardäck. Hoppas de kan laga det. Förhoppningarna är dock inte så stora. Tur älskling, att vi planerade att lägga undan extra den här månaden till NY-resan. Eller så köper vi nytt däck då.

Idag är jag kanontrött och jag börjar känna mig snorig och skrapig i halsen. Då är det inte läge att promenera in som jag tänkt mig från början - ta en friskvårdshalvtimme. Nej, det blir buss och så åker jag in så jag kan läsa en halvtimma innan. Vi har faktiskt läsmaterial till en nätverksdag då vi skall proppa in ny information i redan fullt förvirrade huvuden.

Och apropå förvirrad, jag får spel snart om jag inte slutar drömma så här. Så fullt med detaljer och information och knasigheter att jag är alldeles matt när jag vaknar. Som om jag är halvt kvar i drömmen hela tiden, den vill inte riktigt släppa. Inte ens nu när jag är uppe och gjort mig i ordning. Och Antira - han, den där vännen, är alltid med på ett hörn. Oavsett dröm, och känslan är alltid densamma. Du kan nog gissa vem det är, det är inte så konstigt med tanke på. Och dessutom påminner han om N.

I alla fall -ha en bra tisdag.