Newmrs

En entrerätt med parmaskinka, mozzarella, hyvlad parmesan, kvisttomater, basilikablad och ruccola. Sprinklad med italiensk olivolja (väldigt kryddig) och mortlade svartpepparkorn.

Huvudrätt blev mördegsinblakad lax, toppad  med en röra på hackad spenat och färskost. Till detta serverades rostade potatisklyftor med en karamelliserad yta, kokta ärtor med citron samt en krämig dillsås.

Efterrätten bestod av två olika slags pannacotta. En kokospannacotta toppad med en bärsås och hallon, samt en cognacspannacotta med kanderade mandelflagor och mörk choklad.

Allt med ett gott, fylligt vitt vin till (öl till maken).

Jag vet. Men jag är redan gift.

Ikväll är det han och jag och trerättersmiddag. Jag skall laga, vi skall mysa, (vi skall även tvätta), och det skall bara vara vi.

Menyn får ni sen. Så ni kan sukta över både kärlek och gastronomi. Loveya.

Tre jobb från ams.se: Cirkuslärare, väktare och informatör. Tack nej.

 Nu: Ica Nära.

Det verkar inte sämre/bättre (tolkningsfråga) än att min kärlek har städat det mesta redan. Blir bara kompletteringsstäd för mig då….Och det är för kallt för att ta fönstren, så det verkar som om jag har en massa tid över för bland annat att lära mig serbiska.

Ni får gärna ringa och säga hej. Förvänta er inte att jag sliter mig från hemmet för dagen, men dörren är ju alltid öppningsbar för besök. Jag har både te och kaffe. Men ingen mjölk, har inte hunnit handla ännu - så om ni vil ha mjölk får ni ta med det själv.

Jo, jag finns här idag. Faktiskt. Men jag skall städa så ni måste kanske ropa högre.

Puss på er.

Innan ni får för er att jag på något vis är sur eller grinig eller bitter eller någon annat negativt adjektiv, så stopp. Jag är inget av det slag, jag är vid ett rasande gott humör - faktiskt - det som följer är endast ett konstaterande.

För nu ger jag upp. Jag har i flertalet dagar, veckor, månader, år nästan försökt att få tag i diverse vänner. Jag har ringt, lämnat meddelanden, skickat sms, mailat (och nej, inte allt på en gång - jag är ingen stalker - utan lite då och då), men ingenstans har jag fått svar. Endast älskade A.H har gett någon form av gensvar,  men jag stångar mig blodig i pannan med resterande vänner. Nu ger jag upp. Jag ville bara säga “Hej! Hur mår du? Det var längesen sist, har det hänt något? Jag saknar dig!”. Så nu vet ni. Vill ni mig något så får ni höra av er. Envägskommunikation har jag inga riktigt tid med.

On another note. Ni vet, ni som vet, den fula åttiotalsspegelen med den fula åttiotalshyllan i glas som hänger i vårt gröna badrum, den som jag försökt att tona ner med diverse svarta blockljus och en tavla med en rolig snubbe som kissar? Den är no more. Det veka komplementet till spegelväggen med vita ränder brakade sönder och samman imorse (innan klockan sex även) när jag råkade veva till den med min morgontrötta och okontrollerade arm. Brak sa fulhyllan och ljusen och ramen till tavlan med den roliga snubben som kissar. Jaha. Sa jag. Och började plocka glas. Och dammsuga. Innan klockan sex på morgonen. Måtte grannarna inte älska mig för just det inslaget i deras morgon. Nåja, jag krossade inte en endaste spegelbit - tur i oturen. Och nu är vi ju av med fulhyllan. Nu fattas bara ett sätt att bli av med åttiotalsspegelen utan att bringa olycka över familjen.

Annars kan jag ju stolt meddela att när jag kom hem idag, en snabbis mellan övertid och träning, så var det inte chipsen i skafferiet jag trånade efter, eller thaigrytan i kylen, eller chokladen i skålen. Nej, det var den nyttiga blandningen av nötter och melonkärnor (eller milon kärnor goda var det visst) och turkiska russin jag inhandlade igår. Nyttigt, gott och fantastiskt framsteg i fettborttagandet. Wej för mig!

Annars då?

Ingenstans är det så härligt som i vårsolen. Vi satt ute på fikat idag och bara njöt. Ville aldrig, aldrig gå in. Men det gjorde jag. Jobbade en stund, drog på stan och köpte jeans. Och nötter. 

En parantes i sammanhanget, men likväl - varför i hela fridens namn kallas det “invandrarbutik”? Säljer de en endaste invandrare? I alla fall så var jag inne i en av stadens “invandrarbutiker” (morr, jag blir lite irriterad) och shoppade loss. Vegeta, nötter av alla de slag, honung och diverse. Me love. Förresten, med shoppade loss menar jag att den ömma modern betalade. Hon bor över hos oss inatt och har fått den skeva uppfattningen att hon måste ersätta oss monetärt. Argumentera med den ömma moderna om monetär ersättning är som att bädda för sin egen grav. Det är svårt att bräcka henne när hon på frågan “men, varför?” svarar med “för att jag är din mamma!”. Ehh….vad svarar man på det? “Ja, det är du!”.

Annars är det småkris i lingonskogen. Vi lämnade in bilen för ett tag sedan för att de skulle fixa motorvärmaren åt oss, den hade glidit lite på sniskan. Allt var frid och fröjd - innan. Men nu. Det läcker kylarvätska på grund av att ett uppsamlingskärl (om jag ens minns rätt) har spruckit och för att laga mr uppsamlingskärl (naturligtvis är det en manlig del, den strular ju!) måste man gräva ur växellådan och ta mig fan hela inredningen. 8 små lakan skulle det gå på. Tack. Men det började när NI var där och grävde! Och inte kan man meka själv. Dels på grund av den fullkomliga oförmågan att…dels för att nya bilar är så jäkla datoriserade. Morr. Jag måste nog ta lite nötter.

Tata.

Tack för vackra ord. När jag vaknat ur mitt koma skall jag ta dem till mig på riktigt. Meanwhile. Är det någon som överhuvudtaget lyssnat på Imogen?

Idag på ams sida; distriktsveterinär, drogtestprovtagare, bredbandsmontör. Tack nej.

Först det brillianta. Självklart. För då kan ni egentligen koncentrera er på det och skita i självömkandet. För det är bara deprimerande och ett rop på bekräftelse. Löjligt. I alla fall: kolla på denna kvinna och njut. Imogen Heap. Tack Skägget för tipset. Jag överkonsumerar henne nu. Visst, tveksam dans med vad fan.

Och så två av två. Två möjliga jobb har utannonserats (bortsett från ångbåtsmaskinist, neuropsykolog, distriktsläkare och liknande) och jag har sökt båda. Två av två. I veckan skall jag dessutom slänga iväg lite CV:n till diverse företagshälsovårder och sådant grejs. Duktig flicka. Min första arbetslösa vecka är tänkt att gå till på följande sätt; märk väl att i min arbetslösa värld är det soliga vårdagar jämt. Jag jobbar min sista dag på FK på måndagen (halvdag dessutom) och på tisdag är det röd dag. Lätt början.  På onsdag morgon åker jag och tränar tidigt och därefter svänger jag in på AF och skriver in mig. Gör ett sådant test som säger att jag är bäst lämpad som diakonissa, talar om vilka jobb jag har sökt och väntar svar från och drar sedan på stan där jag firar mig själv med en latte och kanske något glittrigt. Sedan drar jag till skogs och solar i dagarna tre. Eller fyra. Schysst vecka?

Självömkan då? Denna del av bloggen är bara till för er som kommer att bekräfta mig. För annars är det nog inte lönt att läsa. Eller?
- För första gången på evigheter, en vecka minst, känner jag mig ointelligent. Jag avskyr den känslan. Jag vill känna mig remarkabelt smart. Att mina ord skall fastna hos någon som tänker. Fan vad hon är bra. Precis som jag känner för flertalet.
- Jag känner mig faktiskt inte fet för närvarande, plus i kanten för det. Men jag måste hitta jeans! Jag är kass på shopping. Det är ju iofs inget med självömkan att göra, det kräver bara att jag tar mig ner på stan. Men det är mest det där med intelligensen som kärvar nu. Mitt intellekt och mitt musikaliska författarskap. Den eviga känslan av duger jag fint?

Så, bekräfta mig lite, gå sedan in och lyssna på Imogen. Ruskigt bra.

Middag på Jensen’s böfhus; mexican steak avrundat med glassbuffé. Visserligen avsaknad av de godast tillbehören, men fullgott ändå. Idag har jag lyckats införskaffa en massa s&v-chips och en fin vårjacka i svart, en grönvit top och några strumpbyxor. Vi har spenderat största delen på söder och därmed inte hunnit till Gina, Åhöenshuset och de andra klädaffärerna och jag har följaktigen inte hittat några bra jeans. Men det gör inget, för jag har haft en fantastisk helg hittills. Jeans har vi ju hemma också, kanske i mer begränsad omfattning, men vad fan. Ett par lär jag ju skall hitta. I alla fall.

Imorgon bär det iväg till Norrland runt ett. Jag kan förmoda att det bli en tidig kväll, vi är alla lite trötta. Eller väldigt. Vi var uppe tidigt imorse faktiskt. Och jag kan tippa att det blir en tur på stan imorgon innan bussavfärd. Just det. Bussresa i massa timmar. Vi är hemma lagom till sängdags. Och på måndag blir det betald övertid. Synd att det inte är överbetald tid. Pengar är faktiskt bra skit. Nu, en sväng betapet och sedan drömmarnas land. Måste komma ihåg att släppa ut lite luft ur madrassen innan sovdags. Det är svårt med en hårt pumpad, rundad madrass och en köttstinn Malte som svullit till en glob. Sätter som saker i rullning. Godnatt världen.