Newmrs

För nu är den klar, låten alltså. Den som jag slitit med. Wej för mej. Nu fattas det bara att förmedla den. Oj, jag måste maila Skägget.

Ända sen imorse (läs förmiddags) när jag vaknade ur en tämligen nostalgisk dröm av icke sexuell karaktär, inte ens drömotrohet i någon form, har jag känt mig en aningen nedstämd. Inte ledsen, inte sur, inte egentligen något - men ändå. Ni vet? Drömmen handlade om människor som funnits i mitt liv förut, men som av olika anledningar spritts för vinden - den handlande om en sammansättning av människor som funnits på riktigt, men som inte ser likadan ut idag. Och jag blev väl lite nostalgisk. Dels för att en del av dessa människor var goda vänner till mig, och jag har inte sett dem på evigheters evigheter; dels för att jag på den tiden hade alla möjligheter i världen framför mig. Och självklart vet jag väl att oavsett vilka möjligheter som serverats mig då, så hade jag tyckt samma sak  idag. För så är det ju. Man vet aldrig aldrig vad som är bäst för en när man är så ung. Man ser alltid de andra valen när man blir stor. Och det är väl därför jag känner mig…obekväm kanske är rätt ord. För nu ligger inte dessa möjligheter så öppet framför mig längre. Visst finns de, men de ligger svåråtkomliga, bakom taggiga snår och  nästan oigenomträngliga labyrinter. Det stör mig lite. Men annars är det bra.

Dagen har ägnats åt sovande, pysslande, bakande, matlagande, nyårsmatlagandeförberedande och diverse. Och nu funderar jag på hur jag skall avsluta denna sista natten innan året övergår i ett annat. Skall jag påbörja även nästa bakning inför nyårsmiddagen; örtbröden som skall serveras till osten och korven vid “vickningen”? Eller skall jag krypa ner i makens famn och titta på någon rostig film tills seghet och håglöshet äter upp mig? Eller skall jag ta fram den kreativa sidan i mig och verkligen skriva klart minst en av sångerna som jag fått uppdrag på? Eller skall jag ta fram gamla vännerna Jif Cream och Ajax Skurpulver och ta mig an badrummet? För även det måste ju göras innan palatset invaderas av välkomna gäster. Det låter mest lockande, och faktiskt mest angeläget att skriva musik. Så jag tänker börja där. Nog.

För övrigt; ni har väl inte missat Regina Spektor, Asha Ali, K.T Tunstall och Tegan & Sara? Skärp er i så fall. Det är inte för sent att avsluta året fantastiskt. Och om jag mot förmodan inte hinner blogga inatt eller imorgon; Gott nytt år.

1. Italienresa mars 2006. Firande av bröllopsdagen på Stadio San Siro, match mellan Inter och Milan. Shoppandes en massa onödigheter, ätandes (ååå..ätande igen!) italiensk pasta.

2. Fasterskap april 2006. Jag skall förstås bli faster igen. Till en liten pojke.

3. Hufvudstaden första kvartalet 2006. Så snart det bara går skall jag boka in en resa till hufvudstaden courtesy of StorEbror. Möjligen följer den ömma modern med. Det vore bra.

4. Besök från Falun. Igår pratade jag jäähättelänge med L, min basårsvän och ändå blev vi inte klara. Vi bestämde att vi skulle prata mer i helgen och då boka en helg då de (mamma, pappa, barn och barn) kan komma upp. Jag måste förstås veta när N jobbar och när vi har stödbarn.

5. Bröllop. Jag skall få gå på två bröllop och jag bara vet att brudarna kommer att stråla. Och att jag kommer att böla. Och vilja göra om det.

(Naturligtvis är det ingen inbördes ordning och naturligvis finns det fler händelser som skulle kunna platsa, men in the top of my very tired head….)

Vilket innebär att det är mindre än två och en halv månad kvar tills Italienresan går av stapelen. Viktigt.

Julen ja! God fortsättning, allra först förstås. Julen har varit bra, lugn och fridfull och mättande (men viktminskande) såsom julen skall vara. Jag fick vackra julklappar: mp3spelare & sonyericsson z530i av Nico (so much för hundra kronor var ), svarta handdukar och köksgeråd av den ömma modern och papi, en resa till hufvudstaden av storEbror,  filmen Nacho Libre och en t-shirt that says “Vote for Pedro” (ni som är coola vet var det kommer ifrån) av Mali, en boklampa samt extra bra hörlurar av svärisarna, pengar, tomte, reflexer och en massa mat. Och så bakade jag och den ömma modern i dagarna två i hennes nya bakstruga - egenhändigt byggd av papi. Så jag har varit aktiv.

Och nu jobbar jag. Eller inte specifikt nu. Nu har jag hemmatid. Men maken och StorEbror, jag bara väljer att umgås med dem på avstånd en stund. Jag har ju inte träffat ER på så länge. Hoppas ni alla mår bra.

Imorgon skall jag bjuda min Stonnar på middag, hoppas hon hittat en bra restaurang - jag får ringa och kolla sen. Därefter blir det slappande och matlagande för hela slanten - nyåret skall firas ätandes med svärisarna och deras bekanta. För därefter, när nästa år börjar - då blir det en drastisk minskning av ätande. Och nej, det är inte ett nyårslöfte - och nej, det innebär inte bantning. Det innebär att jag tar mitt ätande tillbaka till en normal nivå. Sådeså.

För just nu så poppas det julmusik på stereon (jo, en del spelar faktiskt sin musik på cdspelare) och för tillfället är det Triads “Tänd ett ljus” som spelas. Fantastiskt. Pampampam.

Idag är det dags. För julstämningen att infinna sig. Och slasket där ute till trots (var i hela helvetet tog minusgraderna vägen), så börjar det faktiskt julpirra. Och det börjar bli dags att rannsaka sig själv inför eventuell julklappsutdelning (har jag varit snäll, och nej, jag är en stygg flicka), samt nyårslöftesbrott. Det jag inte tänker bryta är mitt mål att vara fit for fight när min anställning går ut i april. Men det är ju inte ett nyårslöfte. Heller.

Förra årets löfte att lära mig en dans är brutet. Har ni andra i nyårslöftesligan brytit (eller heter det brutit?) era löften. HEY YOU GUYS??
Annars tycker jag så här.
- Skägget; du skriver mina löften.
- Puman; du skriver storEbrors löften.
- StorEbror; du skriver Skäggets löften.
- Erika; jag skriver Pumans löften.
Alltså tvärtom från förra året. Låter det som en idé. Och jag anser; att trots att vi inte firar ihop i år så bör traditionen bibehållas. Plus att det skall vara ett löfte som ändå går att infria. Trots att traditionen bjuder att vi bryter dem-
Å.Vad.Virrigt.

I alla fall. Nu måste jag äta något. Magont till trots. All världens kärlek till er på julen. Me loves!

Men vad trodde jag egentligen? Att vi skulle få en jul utan sjukhusbesök? Men kära, Erika. Man rubbar inte på traditionerna så lättvindigt. Så för kontinuitetens skull så åkte vi in med maken i fredags. Yrselbesvär och diverse förmodligen beroende på en virusinfektion som vägrar att bryta ut. Nåja. Sjukhusbesök? Check. Då behövs inte mer av det eländet denna jul. Kanske mot påsk till. Maken ligger nu i soffan, mår förhållandevis bra - ibland får han någon form av yrsel och han är väldigt trött. Själv har jag konstant ont i magen. Även det en tradition. Jular och magont. Men det går över. Det gör det alltid.

Annars då gott folk? Mår ni bra? Det gör jag (bortsett från magen och maken). För nu har jag julsemester. Till onsdag den 27 december. Och min Stonnar har kommit hem! Wee! Imorgon åker jag till skojjen för att ladda inför den stundande julen. Jag skall hugga en julgran (adventsgranen är redan på plats), jag skall åka skidor med papa och hunden, jag skall baka tunnbröd i den ömma moderns nybyggda bakstuga, jag skall baka kakor, jag skall må gott, jag skall S L A P P A. Och jag skall telefonera till min make och tjata på honom att han kommer ut tidigast möjligt. För, tihi, jag älskar ju honom. Och jag älskar ju julen.

Så, gott folk. Jag önskar eder en fröjdefull jul. Och måste dessvärre meddela att mina blogmöjligheter försämras avsevärt från och med imorgon, eftersom bredband inte är inplanterat i skojjen ännu. Faktum är att det tar lika lång tid att ladda upp sidan, som att bara vänta tills jag kommer hem. Nästan. Men om jag känner ett styng av tålamod och frid så sätter jag mig vid den gamle springaren hemma hos dem ömma modern och papa och avger en lägesrapport. När jag kommer hem sedan blir det julbilder. Förmodligen med mjöl inblandat, samt skakbilder. Fantastiskt.

Puss.

Två dagars semester på vilka det skall slås in julklappar (laddar hem julsånger nu för att få den där riktiga känslan), bakas, besökas julbord med förra jobbet (knytkalasjulbord), julstädas och packas inför en kortis till skojjen. Sedan hem, jobba två dagar, sedan rdsemester fram till mellandagsonsdagen. Hemma i skojjen finns det åtminstone vinter. det finns inte här. Däremot en vacker gran och lite julkakor.

Fast förresten. Allt är inte väl i palatset. Jag är ju tooookförkyld. Det rinner ur ögonen (!!), lite ur näsområdet samt en fasligt massa nysningar och en konstant lätt huvudvärk. Mmm. Så nu vet ni att det är läge att tycka lite synd om mig. Faktiskt.

Mitt bidrag till julbordsknytkalaset blir en efterrätt. Såklart. En pepparkakscheesecakebotten met vit chokladmousse och en massa hallon och tropiska frukter. Låter gott. Så det är bäst att jag sätter igång.

Tada.

För det har jag. Så nu pratar vi inte mer om det. Däremot kan vi prata om det faktum att det lutar åt att ettårsbröllopsdagen firas på stadio san siro tittandes på matchen mellan milan och inter. För er som är totalt ointresserad kan jag då säga att san siro stadion ligger i milano. Milano equals shopping. Är det någon som har bra tips? Viva la diva?

Nu: disk (glamouröst).

Fan vad det är gott med frukost ibland.

Ikväll skall jag på dejt. I vardagsrumssoffan. Med maken. Han fixar film, jag fixar käk. VI har knappt setts på hela helgen, och när vi väl har setts har någon av oss varit a) bakis eller b) fortfarande på väg att bli bakis. Hihi.

Jag sitter och beställer bilder via nätet. Det finns en del som vi skall göra som tavlor. Och nu väljer jag inga av bröllopsbilderna, de skall jag ta senare i år. Eller i början på nästa, för det är ju också snart. Samtidigt grillar jag ett par mackor och har bryggt en kanna te. Mmmm. Frukost. Idag blir det tvätt, julklappsförberedelser, julklappsinslagning samt lite julbak. Mysigt. Jag har sett fram emot denna hemmasöndag.

Mindre bra är att jag har ont i halsen, känner mig allmänt tussig. Och eftersom jag drack trocadero (från kl. 18.00 och framåt) igår (det skall ju ändå vara bubblor när det är kalas), så kan jag anta att det åtminstone inte är bakfylla.

Kalaset igår var kanon! Födelsedagsbarnet i fråga var helt ovetandes och mycket rörd. Och som vanligt med det gamla fotbollsgänget var det fullt ös, hela vägen. Karaoke, gitarr, massa tacos, och sång och ramsor. Helskoj! Men lilla Erika hade lite lätt feber och var dessutom lätt påverkad av föregående kväll, så hon åkte hem rätt tidigt. Några timmar senare trillade maken in efter deras firmafest. Och imorse när han trillade ut var han nog fortfarande lite rund under fossingarna. Men det var väl ändå på tiden, eller?